När jag var 5-6 år berättade min mamma för mig att mormor hade blivit sjuk. Vid den åldern trodde jag att sjuk innebar feber eller möjligtvis hosta, men fler sjukdomar än så fanns liksom inte. Sen när vi hälsade på mormor på sjukhuset trodde jag att febern hade blivit lite värre bara. Efteråt sa mamma att mormor hade sagt att hon inte ville oroa mig i onödan, så de lät mig tro att det var feber. Men när läkarna opererade bort mormors högra bröst förstod jag att det inte var feber. Feber sitter ju inte i brösten. Lyckligtvis kom mormor hem tillslut, ett bröst fattigare. Det var först då hon berättade för mig att hon hade haft bröstcancer, men att hon hade tur till skillnad från andra. Läkarna hade lyckats operera bort all cancer, och vad spelar ett bröst för roll när man är över 60 år?
"Lite knepigt när man ska köpa BH bara!" sa mormor och fortsatte baka världens godaste bullar och ta långa skogspromenader, som hon alltid gjort.
15 år senare låg hon där på sjukhuset igen. Cancern hade kommit tillbaka. I vänster bröst. Jag glömmer aldrig hur hon lät på telefon när jag ringde till sjukhuset. Hon ville inte ha besök, men ringa gick bra. Hon lät så svag, men ändå lila käck som vanligt. Hon oroade sig över granntanten, som skulle vattna hennes blommor och plocka in posten. Tydligen brukade hon stjäla mormors TV-tidning. Det var liksom värre än att hon låg i en sjukhussäng med bröstcancer.
Min mormor är en riktig fighter, och besegrade cancern igen. Numera har hon två bortopererade bröst, men är snyggare än någonsin. Nästa år fyller hon 80 år. Hon har en tam igelkott under verandan som älskar pannkakor och goudaost. Prästost är tydligen inte lika gott. Hon fyller alltid på sin godisskål med Dumle-kolor när jag kommer på besök, för jag älskade Dumle när jag var liten. Vi spelar alltid Alfapet och förhör varandra på alla Sveriges landskapsdjur, för de är vi bäst på. Hon klagar på fastighetsskötaren som klipper hennes gräs fel och på grannarna som slänger helt oanvända saker i grovsoprummet. Ibland tycker jag att hon överdriver. Men det gör inget, för hon är min mormor, och jag kommer antagligen bli precis likadan när jag är 80 år. Jag hoppas det i alla fall.
Min mormors favoritlack är OPIs Lucky Lucky Lavender. Jag brukar ta med mig det när jag hälsar på henne. Första dagen på denna temavecka vill jag alltså dedikera till min mormor Betty, för att hon besegrade bröstcancern. Två gånger dessutom. Med lite mer stöd kanske forskningen kan rädda ännu fler liv!
Lucky Lucky Lavender är ett underbart ljusrosa krämlack. Två lätta lager och fin glans. Jag äger faktiskt två flaskor, varav den ena snart är slut. Mormor har alltid detta lack, både på fingernaglar och tånaglar. Det är ingen unik färg, men för mig är det Mormors Lack, och då blir det perfekt ändå.
Formula: 8 av 10
Färg: 10 av 10
